storfurste, härskartitel i främst Östeuropa, ursprungligen uttryckande anspråk på överhöghet över andra furstendömen.

sto`rfurste subst. ~n storfurstar ORDLED: stor--furst-en

Storfurst Gediminas orden, litauiska Didžiojo Lietuvos Kunigaikščio Gedimino, orden instiftad 1927 av Litauens regering för exceptionella medborgerliga förtjänster.

Vitovt den store, storfurste av Litauen, se Vytautas.

Olof Skötkonung (Skotkonung), född på 960-talet, död cirka 1022, svensk kung från 990-talet, son till Erik Segersäll.

furste, värdighetstitel för icke-regerande medlem av en kejserlig eller kunglig familj (i Sverige arvfurste, i Ryssland under tsartiden storfurste).

Ivan IV Vasiljevitj, kallad ”Ivan den förskräcklige” (ryska Groznyj), född 25 augusti 1530, död 18 mars 1584, storfurste av Moskva från 1533 och rysk tsar från 1547, son till Vasilij III.

Tartu, tyska Dorpat, stad i östra Estland; 95 200 invånare (2021).

ryska ortodoxa kyrkan, ryska kyrkan, den kyrka som finns utbredd inom stora delar av det forna Sovjetunionens gränser, innefattande även delar av Ukraina och Belarus.

Nikolaj Nikolajevitj, 1856–1929, rysk storfurste, general, sonson till Nikolaj I.