tradition, det mångdimensionella sociala arv som överlämnas från släkte till släkte.

traditionalism, strävan, bl.a. inom olika slags religiösa, politiska och kulturella riktningar, att hålla fast vid traditionen.

muntlig tradition, den del av den kulturella traditionen som förmedlas i tid och rum genom muntlig kommunikation, dvs. inte bara folkdiktning i egentlig mening utan även t.ex. normer, värderingar och förhållningssätt, praktiska råd och rön, upplevelser och erfarenheter.

tradition, juridisk term för överlämnande.

traditionshistoria, traditionshistorisk metod , ett sätt att utforska traditionstexters tradering och användning, från deras gripbara tillblivelse, genom omformningar, preliminära nedteckningar och omredigeringar fram till deras slutgiltiga fixering i en definitiv skrift.

tradition [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: trad-it-ion-en

buddhism, en ursprungligen indisk religion som har buddhan Shakyamuni (Siddhartha Gautama, ofta kallad Buddha) som en av sina grundare och som förebild; det centrala i dess lära är att man genom att överge världen kan nå fram till befrielse från lidandet (dvs. lidandet i återfödelsernas kretslopp).

arkaisk tradition, term inom amerikansk arkeologi som betecknar ett kulturstadium med nomadiska samlare och jägare eller enkla bysamhällen, baserade på intensivinsamling av föda, speciellt inom lövskogsregionen i östra Nordamerika (8000–5000 f.Kr.).

Spanien, stat i sydvästra Europa.

modernism, sammanfattande benämning på en strömning i västerländsk kultur som ifrågasätter accepterade traditioner och vill ersätta dem med en rationell och kritisk hållning till världen med ständig öppenhet för förändringar, andliga och materiella.