vertex, i matematiken en toppunkt av något slag.

vertex, hjässhöjden, anatomisk och antropologisk term för skallens högsta punkt i medellinjen där de båda hjässbenen förenas i pilsömmen ( sutura sagittalis).

vertikalcirkel, äldre mätdon för uppmätning av höjder och zenitdistanser.

algebra, gren av matematiken.

vertikalcirkel, storcirkel på himmelssfären genom zenit vinkelrätt mot horisonten.

vortex, rörelsemönster i en strömmande fluid där fluidpartiklar kretsar kring tänkta eller materiella, rörliga eller stillastående linjer.

Feynmandiagram erbjuder en kraftfull metod att beräkna de fysikaliska egenskaperna hos ett system av växelverkande partiklar, t.ex. växelverkande med yttre fält och/eller med varandra.

1vertika´l adj. ~t ORDLED: vert-ik-al