(1 av 1 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Landformer

Merparten av Afrika består av vidsträckta flacka platåer (ofta med isolerade berg) och bäcken, skilda åt av högre områden som bildats av höjda delar av prekambrisk berggrund eller genom vulkanism. Afrika kan med en linje från Etiopien till Angolas nordgräns delas i Låglandsafrika i norr och Höglandsafrika i söder.

Låglandsafrika ligger i allmänhet lägre än 600 m ö.h. Undantag utgör bland annat Ahaggarmassivet, som når 2 918 m ö.h., Tibesti (3 415 m ö.h.) och Jabal Marra (3 088 m ö.h.) samt Adamawahöglandet och den aktiva vulkanen

(87 av 644 ord)

Berggrund och jordarter

Praktiskt taget hela kontinenten byggs upp av urberg, som endast delvis täcks av yngre sedimentära bergarter. Liksom i andra världsdelar består urberget av graniter, gnejser, grönstenar och sediment, de senare ofta förskiffrade och metamorfa. De äldsta spåren av liv, i form av prokaryoter, finns i det 3,2 miljarder år gamla Fig Tree-systemet i Sydafrika.

Urberget började bildas i fem gamla kontinentkärnor (kratoner): västafrikanska, arabo-nubiska (senare förstörd), kongolesiska, östafrikanska och kalahariska kratonen. Troligen genom plattektoniska rörelser bildades deformationszoner (mobile belts) mellan

(80 av 599 ord)

Jordmåner

Ett mycket stort område med ökenjordmåner utbreder sig i norra Afrika. Ett annat område

(14 av 96 ord)

Klimat

Afrika är den enda av kontinenterna som når lika långt norr om ekvatorn som söder om (37° nordlig bredd respektive 35° sydlig bredd), och det är detta läge som ger huvuddragen i den klimatiska uppbyggnaden. De aktuella klimattyperna uppvisar sålunda en nästan symmetrisk fördelning i nord–syd, och dessutom får praktiskt taget hela kontinenten tropiskt klimat. Men eftersom Afrika norr om ekvatorn har en mycket större utsträckning

(66 av 471 ord)

Växtliv

Afrikas vegetation kan indelas i åtta områden: medelhavsområdet, det nordafrikanska ökenområdet, regnskogsområdet kring ekvatorn, stäpp-, savann- och torrskogsområdet, kapfloraområdet, bergen i Öst- och Nordöstafrika, det makaronesiska området samt Madagaskar.

Kusttrakterna i norr tillhör botaniskt medelhavsområdet, med undantag för Egypten och delar av Libyen, där öknen når fram till havet. Vegetationen (macchia och garrigue) domineras av vintergröna buskar och har många lökväxter och ettåriga växter. Ursprungligen var området till stor del täckt av vintergröna skogar med bland annat hårdbladsekarna stenek och

(80 av 735 ord)

Djurliv

Nordafrika, inklusive Atlasbergen, norra Sahara och Kanarieöarna, tillhör den palearktiska faunaregionen, medan tropiska Afrika, tillsammans med sydligaste Arabiska halvön, utgör den etiopiska faunaregionen. Jämför djurgeografi.

Afrika, inklusive Madagaskar och övriga kringliggande öar, hyser cirka 1 640 arter däggdjur, fördelade på 75 familjer, varav 17 är endemiska. Till de senare hör jordsvin, giraffer (giraff och okapi), flodhästar, galagoer, tanrekar, guldmullvadar och taggsvansekorrar. Kontinentens mest typiska och ofta dominerande däggdjur utgörs av hovdjur (88 arter, bland annat antiloper, gaseller, noshörningar, sebror och svin

(81 av 828 ord)

Naturresurser

Brytvärda fyndigheter för utvinning av metaller förekommer på många håll i den berggrund som hör till den afrikanska urbergsskölden. Viktigast är den mineralrika zonen från Shabaprovinsen i Kongo (Kinshasa) via Zambia och Zimbabwe till Sydafrika. Kopparmalmer, tillsammans med kobolt, dominerar i den norra delen, krom, mangan, guld och platina i den södra. Andra tillgångar är järnmalm (Liberia, Mauretanien, Algeriet, Egypten och Sydafrika), tenn (Nigeria, Kongo (Kinshasa), Namibia och Sydafrika), mangan (Gabon), volfram–bly–zink (Namibia), uran (Kongo (Kinshasa) och Namibia) och bauxit

(80 av 623 ord)

Medverkande

  • Arne Strid
  • Jan Bergström
  • Margit Werner
  • Ronnie Liljegren
  • Sven Behrens
  • Ulf Gärdenfors
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Natur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/afrika/natur