Konst
Medeltiden
Hela det medeltida konstbeståndet är av kyrkligt ursprung. Det består av drygt 800 träskulpturer från främst sydvästra Finland och al secco-målningar i ett 40-tal av de sammanlagt 75 medeltida stenkyrkorna längs syd- och västkusten samt i Tavastland och på Åland. Merparten av materialet härrör från medeltidens slutskede; för måleriet speciellt från tiden 1470–1520. Rent romansk stil finns inte företrädd; bland skulpturen intar dock madonnan från Korpo kyrka, nu
(68 av 479 ord)Renässans och barock
Reformationen och Gustav Vasas indragning av kyrkans och klostrens egendomar blev ett hårdare slag mot kulturen än i Sverige. Länge förblev kungamakten också den enda uppdragsgivaren för konsten. Detta kan noteras i de första bevarade profana målningarna, väggmålningar från omkring 1530 i portvaktens kammare
(44 av 313 ord)1700-talet: senbarock, rokoko och gustaviansk stil.
Genom de många krigen undergrävdes utvecklingsmöjligheterna för konsten; i synnerhet seklets första hälft är i mycket en vit fläck i konsthistoriskt hänseende. Stilhistoriskt är också rokokon mycket svagt representerad medan den sengustavianska stilen eller nyantiken är något bättre företrädd. Kyrkan och en nu framspirande
(44 av 313 ord)1809–1917
Även efter 1809 var Stockholm en populär utbildningsort för Finlands konstnärer. Detta gällde också för de tre förgrundsgestalter som inledde 1800-talets konst. Skulptören Eric Cainberg blev 1813 återbördad till Finland för att utföra sex reliefer för festsalen i det nya huset för Åbo Akademi. Dessa skildrar Kalevala-motiv och historiska motiv, samtidigt som influenser från konstnärens Rom-vistelse slog igenom i formen. Åbo-födde Alexander Lauréus reste 1802 till Stockholm för att studera måleri och stannade där. Även Gustaf Wilhelm Finnberg kom 1806
(80 av 803 ord)Finlands självständighetstid
Det var betecknande nog under våren 1918, då inbördeskriget rasade i Finland, som Sallinen målade sin mest kända målning, ”Hihuliter”, men därmed var hans nyskapande kraft slut. November-gruppen och Septem upplöstes snabbt, och den unga republikens ledande konstnär blev i stället den självlärde skulptören Wäinö Aaltonen, som i hög grad kom att dominera mellankrigstiden. Förutom denne verkade också en rad andra monumentalskulptörer, som gjorde att speciellt 1930-talet fick ett drag av ”tragikomiskt monumentraseri”. Till dessa hörde Yrjö Liipola, Felix Nylund,
(80 av 722 ord)