Litteratur
Finlands litteratur är skriven på tre språk: latin, svenska och finska.
(11 av 32 ord)Medeltiden
Den latinska Sankt Henriks-legenden från 1200-talet är den äldsta kända litterära
(11 av 34 ord)1500-talet
Michael Agricola var den förste som skrev och utgav böcker på finska. Han började med
(15 av 106 ord)1600-talet
Den förste betydande finländske författare som skrev på svenska var Sigfrid Aron Forsius. Han var astronom, naturfilosof, präst och översättare. Hans viktigaste
(22 av 156 ord)1700-talet
Den första finska diktsamlingen, Gabriel Calamnius’ ”Wähäinen Cocous Suomalaisista runoista” (’En
(11 av 66 ord)1800-talet
En av de unga män som i början av 1800-talet samlade finsk folkpoesi var Carl Axel Gottlund. Under sin studietid i Uppsala publicerade han två samlingar folkdikter (1818 och 1821) som han hade samlat i Savolax. Några år senare publicerade Zacharias Topelius d.ä. fem häften gamla finska dikter (1822–31), och våren 1828 gav sig Elias Lönnrot ut på den första av sina tolv färder för att samla in folksånger, ordspråk och gåtor.
Johan Ludvig Runeberg, Johan Vilhelm Snellman och Elias
(80 av 695 ord)1900-talet: finsk och finlandssvensk modernism
Både författare och bildkonstnärer frigjorde sig under 1890-talet från realismen och gick över till den europeiska symbolismen. Man hyllade livsglädjen i stället för den förut besjungna fattigdomen och förnöjsamheten. Eino Leino var den nya riktningens främste representant. Han är också den störste lyrikern i finsk litteratur. Hans diktsvit ”Helkavirsiä” (1–2, 1903 och 1916; ”Helkasånger”) är skriven på Kalevala-meter, men uttrycker en modern livskänsla. Jämnårig med Aho och Järnefelt var Karl August Tavaststjerna, som skrev på svenska. I sina dikter behandlade
(80 av 1398 ord)Finskspråkig litteratur i slutet av 1900- och början av 2000-talet
Efter den finska litteraturens, både lyrikens och prosans, modernistiska framfart på 1950-talet uppstod nya litterära trender på 1960-talet, för lyrikens del allt från nyenkelheten inom poesin till Jyrki Pellinens anarkistiska uppror mot ett konventionellt, förstelnat språkbruk, Kari Aronpuros strukturalism och Pentti Saarikoskis blandning av stram modernism, retoriska utsvävningar och politiska teman i t.ex. ”Katselen Stalinin pään yli ulos” (1969; ”Jag blickar ut över huvudet på Stalin”). Väinö Kirstinä utvecklade en dadaistisk, surrealistisk och konkretistisk
(74 av 527 ord)Finlandssvensk litteratur i slutet av 1900- och början av 2000-talet
Den finlandssvenska prosans centralgestalter på 1960-talet och årtionden framåt var förutom Christer Kihlman, Ralf Nordgren och Johan Bargum med sina formmedvetna, samhällskritiska verk också Ulla-Lena Lundberg med sina bygderomaner från Åland, Jörn Donners kritiska släktromaner (t.ex. ”Angelas krig”, 1976, och ”Angela och kärleken”, 1980), den mångsidiga Henrik Tikkanen och Märta Tikkanen med sina romaner om kvinnans frigörelse, bland
(58 av 413 ord)Barn- och ungdomslitteratur
I den finska barn- och ungdomslitteraturen har alltid sagan intagit en stark ställning. Genom Zacharias Topelius etablerades barnlitteraturen som en självständig genre. Hans ”Läsning för barn” (1–8, 1865–96) innehöll
(29 av 201 ord)