Karakteristiskt för den finska folkmusiken är att den innehåller två tydligt separata åldersskikt. Till den äldre, instrumentala delen hör femsträngad kantele, stråkharpa och olika blåsinstrument som användes vid vallgång. Kantelens prototyp var urholkad ur ett enda trästycke (gran, fura, asp), och stämdes enligt det diatoniska pentakordet. Till vokalmusikens äldsta skikt hör runosången och gråtkvädet.

Runosångens tillkomst torde kunna dateras till tiden före vår tideräkning. Grunden i den runometriska versen är den trokéiska fyrtaktingen. Parallellism och allitteration förekom rikligt, medan

(79 av 559 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Anneli Asplund
  • NE-redaktionen (uppdatering)
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Folkmusik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finland/musik/folkmusik