Fysikalisk kemi utvecklades på 1800-talet till en självständig gren av kemin främst genom Arrhenius, van’t Hoffs och Ostwalds banbrytande studier av ämnen i lösning, delvis baserade på Guldberg–Waages lag och F.M. Raoults studier av lösningars ångtrycks- och fryspunktssänkningar. Arrhenius blev 1884 docent i fysikalisk kemi i Uppsala och 1903 Sveriges förste Nobelpristagare (van’t Hoff hade 1901 fått det första Nobelpriset i kemi och Ostwald fick 1909 års kemipris); tillsammans med bl.a.

(71 av 503 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Bengt Nordén
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fysikalisk-kemi/historia