koʹnklusiv konjunktion (senlat. con­clusiʹvus, av concluʹdo ’dra en slutsats’, ’sluta’, ’bevisa’)

(11 av 71 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, konklusiv konjunktion. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/konklusiv-konjunktion