dag

dag

dag subst. ~en vard. dan, åld. genitiv ~sens, plur. ~ar vard. dar, åld. genitiv plur. ~a
ORDLED: dag-en

1 dygnets ljusa del särsk. med tonvikt på egenskapen att vara den del av dygnet då man är vaken el. verksam; vanl. med ngt obestämda gränser {→kväll, morgon 1, natt}: dagrum; på ~arna är det mycket folk i centrum; han arbetar natt och ~
BET.NYANSER: a) ibl. exaktare tiden