fälla
fälla
2fäll`a verb fällde fällt, pres. fäller
ORDLED: fäll-er
SUBST.: fällande, fällning
1 få att inta horisontellt läge genom att använda fysisk kraft med avs. på varelse
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
fälla.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/fälla-(2)