himmel
himmel
himm`el subst. himlen äv. ~en el. ~n, himlar
ORDLED: himl-en
1 (skenbar) valvformig begränsning av rymden som omger jorden och på vilken himlakropparna tycks placerade: himmelsblå; himmelsvid; kvällshimmel; himlen var alldeles
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
himmel.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/himmel