hänga

hänga

häng`a verb hängde hängt, pres. hänger
ORDLED: häng-er
SUBST.: hängande (till 2,3 och 5), hängning (till 2 och 3)

1 hållas uppe (mot tyngdkraften) endast genom att vara fästad i sin övre del vid t.ex. krok el. stång: tavlan hänger över bokhyllan; i fönstret hängde dyrbara gardiner; kläderna hängde på tork i trädgården; armen hängde slappt ner; klänningarna