klämma
klämma
1klämm`a verb klämde klämt, pres. klämmer
ORDLED: klämm-er
SUBST.: klämmande, klämning
• (ofta med partikel) trycka samman från två eller flera sidor på en mindre yta: ~ på tomaterna; ~ ur
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
klämma.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/klämma-(1)