knyta
knyta
kny`ta verb knöt knutit knuten knutna, pres. knyter
ORDLED: knyt-er
SUBST.: knytande, knytning
• (ofta med partikel) fästa samman med knut(ar):
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
knyta.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/knyta