kränga
kränga
kräng`a verb krängde krängt, pres. kränger
ORDLED: kräng-er
SUBST.: krängande, krängning
1 luta åt ena sidan p.g.a. ojämnt underlag e.d., särsk. om fartyg; i fråga om rörelse el. position {→1gunga 1}: krängningsvinkel
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
kränga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/kränga