rymma
rymma
rymm`a verb rymde rymt, pres. rymmer
ORDLED: rymm-er
SUBST.: rymmande, rymning (till 2)
1 ha tillräcklig volym för att innehålla
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
rymma.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/rymma