röka
röka
1rö`ka verb rökte rökt, pres. röker
ORDLED: rök-er
SUBST.: rökande, rökning
1 (ofta perf. part.) utsätta (matvara) för
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
röka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/röka-(1)