slita
slita
sli`ta verb slet slitit sliten slitna, pres. sliter
ORDLED: slit-er
SUBST.: slitande, slitning (till 1,2 och 4); slit (till 3)
1 (ibl. med partikeln ut) nöta (ngt) genom trägen användning vanl. så mycket att
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
slita.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/slita