tappa
tappa
tapp`a verb ~de ~t
ORDLED: tapp-ar
SUBST.: tappande (till 1,3--5), tappning (till 1 och 5); tappt (till 4)
1 (ofta med partikel) låta (vätska) rinna ut från kärl e.d. {→1hälla}: ~ ur vattnet ur karet; ~ av
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
tappa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/tappa