trampa
trampa
2tram`pa verb ~de ~t
ORDLED: tramp-ar
SUBST.: trampande, trampning; 1tramp
1 (ofta med prep. på) sätta ner foten mot (mark eller golv) som led i förflyttning; ibl. med bibetydelse av hänsynslös framfart e.d. {→klampa 1}: de stigar där han
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
trampa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/trampa-(2)