öra

öra

ö`ra subst. ~t öron
ORDLED: ör-at

1 (ofta plur., särsk. i sms.) (ettdera av två) hörselorgan i huvudet, vars yttre delar vanligen består av en karakteristiskt formad flik kring en öppning hos människa och högre djur; med varierande placering; i anat. och med. sammanhang särsk. om de inre delarna: öroninflammation; öronlabyrint; öronläkare; öronsjukdom; öronskydd; öronsus; inneröra; mellanöra; ytteröra; hörselbenen i