bricka
bricka
brick`a subst. ~n brickor
ORDLED: brick-an
1 bärbar skiva begränsad av låg kant främst anv. vid servering o.d. men äv. bl.a. i med. sammanhang; vanl. av trä el. metall: brickinlämning; kaffebricka; serveringsbricka
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
bricka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/bricka