demokratiʹ (grekiska dēmokratiʹa ’folkvälde’, av demo- och efterleden -kratiʹa ’-välde’, av

(11 av 42 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Demokratins mångfald

Ordet demokrati används för att beteckna företeelser på många områden och nivåer av samhället, och det saknas ett strikt och entydigt språkbruk. Man talar till exempel om ekonomisk demokrati, beslutsdemokrati och demokrati som livsform. Beslutsdemokratin omfattar politisk beslutsdemokrati och organisationsdemokrati. Till organisationsdemokratin räknas sådant som föreningsdemokrati och företagsdemokrati.

Den politiska demokratin, som i dag framför allt tillämpas på nationalstatens olika nivåer, kan bestå av en eller flera av de nämnda demokratityperna kombinerade på olika sätt. Vi får därmed flera varianter

(80 av 1167 ord)

Demokratin under antiken

Demokrati som benämning på en styrelseform uppkom tidigast i Grekland, i slutet av 500-talet f.Kr. Den innebar för grekerna att samtliga vuxna manliga medborgare hade inflytande över stadens styrelse. Undantagna var alltid kvinnor, i staden bofasta utlänningar samt slavar. Det antika demokratibegreppet skiljer sig alltså på flera sätt från vårt, också genom att den antika demokratin var direkt, aldrig representativ, och endast mycket sällan inbegrep tendenser till politiska partier. I Grekland definierades demokrati inte minst av sin motsats, oligarki (fåvälde),

(80 av 843 ord)

Demokratins utveckling i nyare tid

I praktiken hade demokratiska drag funnits redan i de ”urgermanska” bondesamhällena, på vilkas ting dock endast de fria bönderna fattade besluten. Efter hand differentierades bondesamhället i ett ståndssamhälle, vars indelning återspeglades i de representativa församlingar som rådgjorde och beslutade tillsammans med fursten, i Sverige adel, präster, borgare och bönder, där bönderna var bärare av den gamla styrelsetraditionen (jämför stånd). I den parlamentariska demokratins föregångsland, England, samlades den världsliga och andliga aristokratin i överhuset, medan de ofrälse hänvisades till underhuset, som

(80 av 937 ord)

Demokratiutveckling i Europa efter 1989

Det tredje historiska genombrottet för demokratiska idéer skedde snabbt under hösten 1989. I och med Berlinmurens fall 9 november samma år gick startskottet för de östeuropeiska kommunistregimernas sönderfall. De östeuropeiska länderna i Warszawapakten, uppmuntrade av den nya glasnost-, perestrojka- och demokratiseringspolitiken i Sovjetunionen, avskaffade sina påtvingade kommunistiska system med ambitionen att ersätta dessa med demokratiska värderingar och politiska institutioner.

Förändringarna i Öst- och Centraleuropa växte fram ur ett folkligt förankrat krav på demokratisering, ett öppnare rättssamhälle och övergång till marknadsekonomi.

(80 av 1290 ord)

Demokratins framväxt på den afrikanska kontinenten

Flera av dagens 54 självständiga stater i Afrika är resultatet av kolonialmakternas gränsdragningar, som gjordes utan hänsyn till de afrikanska folken. Det har fått till följd att det i ett land kan leva över hundra etniska grupper som skiljer sig åt i språkligt, kulturellt och religiöst avseende. I andra fall har ett och samma folk hamnat i två eller flera olika stater, vilket är fallet med till exempel somalierna. I många fall drogs gränserna medvetet av kolonialmakterna som ett sätt

(80 av 850 ord)

Demokratins framväxt i Latinamerika

Latinamerika var sedan slutet av 1400-talet uppdelat i en spansk och en portugisisk sfär i enlighet med Tordesillasfördraget, ett avtal mellan dåtidens sjöfararnationer Spanien och Portugal. I praktiken tilldelades dagens Brasilien till Portugal. Resten av kontinenten tillföll Spanien.

Avståndet mellan Europa och Latinamerika skapade relativt stor självständighet för kolonierna och en inhemsk elit som styrde kontinenten. Denna grupp inspirerades i slutet av 1700-talet av USA:s självständighetsförklaring gentemot Storbritannien och den franska revolutionen, och krav på frihet restes från Spanien och

(80 av 1004 ord)

Medverkande

  • Anders Hansson
  • Charlotte Wikander
  • Johan Schmidt
  • Lennart Lundquist
  • Nils Andrén
  • Rutger Lindahl

Litteraturanvisning

R.A. Dahl, Demokratin och dess antagonister (svensk översättning 1999);
J.S. Dryzek, Rational Ecology: Environment and Political Economy (1987);
M.H. Hansen, The Athenian Democracy in the Age of Demonsthenes (2:a upplagan 1999);
D. Held, Demokratimodeller (svensk översättning 2:a upplagan 1996);
D. Held, Democracy and the Global Order (1995);
K. Jacobsson, Så gott som demokrati (1997);
L. Lewin, Folket och eliterna (1970);
L. Lundquist, Förvaltning och demokrati (1991);
C.B. Macpherson, The Life and Times of Liberal Democracy (1977);
Jan Olsson, EU och demokratin (1999);
A. Phillips, Democracy and difference (1993);
B. Rothstein, Vad bör staten göra? (1994);
F. Sejersted, Demokrati og Rettsstat (1984);
H. Tingsten, Demokratins problem (7:e upplagan 1971).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, demokrati. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/demokrati