klänga
klänga
kläng`a verb klängde klängt, pres. klänger
ORDLED: kläng-er
SUBST.: klängande, klängning (till 2)
1 (ofta refl. och med partikeln
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
klänga.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/klänga