märka
märka
mär`ka verb märkte märkt, pres. märker
ORDLED: märk-er
SUBST.: märkande (till 1 och 2), märkning (till 1 och 2)
1 förse med tecken för igenkänning
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
märka.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/märka