stapel
stapel
sta`pel subst. ~n staplar
ORDLED: stapl-ar
1 hög trave av föremål: brädstapel; vedstapel; höga staplar med
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
stapel.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/stapel