toppa
toppa
toppa [tåp`a] verb ~de ~t
ORDLED: topp-ar
SUBST.: toppande, toppning
1 avskilja toppen på träd e.d.: ~ granen
KONSTR.: ~ ngt
HIST.:
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
toppa.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/toppa