toppa

toppa [tåp`a] verb ~de ~t
ORDLED: topp-ar
SUBST.: toppande, toppning


1 avskilja toppen på träd e.d.: ~ granen
KONSTR.: ~ ngt
HIST.:

(19 av 146 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, toppa. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/toppa