Anna Branting, som från 1884 var gift med Hjalmar Branting, var en kvick och uppskattad teaterkritiker i Social-Demokraten 1886–92 och 1913–17 och i Stockholms-Tidningen 1892–1909. Hennes romaner handlar ofta om samtida kvinnors svåra val mellan arbetsliv och äktenskap och om äktenskapskonflikter; Staden (1901) har självbiografisk bakgrund och skildrar en