arbetarrörelsen
arbetarrörelsen, samlande benämning på de fackliga och politiska strävanden som har sin sociala bas i arbetarklassen och som syftar till att
(21 av 150 ord)1800-talet
De brittiska fackföreningarna upplevdes i franska revolutionens efterdyningar som så samhällsomstörtande att de förbjöds 1815. Motsättningarna mellan å ena sidan arbetarna och å den andra kapitalägarna och de politiska makthavarna kunde dock inte elimineras genom lagar utan fortsatte och kulminerade i den s.k Peterloomassakern i Manchester 1819, då elva personer dödades och flera hundra skadades. Från 1824 ansåg sig samhällets makthavare åter kunna tillåta fackföreningar. Många och stora fackföreningar bildades, men det var under de kommande årtiondena den politiska verksamheten
(80 av 1304 ord)Reformer eller revolution?
Vid sekelskiftet märktes emellertid också inom den internationella arbetarrörelsen tydliga motsättningar beträffande den politiska strategin. Tydligast var de inom det ryska socialdemokratiska partiet, som på 1903 års kongress splittrades i två fraktioner, mensjeviker och bolsjeviker. De förra (minoriteten), ledda av Julyj Martov, pläderade för samarbete med den borgerliga vänstern och ville att den politiska arbetarrörelsen skulle stå öppen för alla som var beredda att verka för dess målsättningar. Bolsjevikerna (majoriteten), ledda av Vladimir Lenin, ville däremot göra arbetarrörelsens politiska organisationer
(80 av 632 ord)Kommunistisk diktatur och socialdemokratisk välfärdspolitik
Efter andra världskriget fick arbetarrörelsen inflytande i hela Europa. I Sverige var SAP redan 1932 etablerat som det statsbärande partiet, i Storbritannien kunde Labour efter valsegern 1945 påbörja ett genomgripande reformprogram, och i Frankrike och Italien kom även de kommunistiska partierna, som lett motståndskampen mot nazisterna, att ingå i regeringarna under en tid. I Östeuropa garanterade Röda armén arbetarepartierna ett avgörande inflytande. Redan 1946 tvångssammanslogs dock socialdemokraterna
(67 av 472 ord)