Särskilt under- och novellsagorna var på grund av sin längd och sina krav på berättarnas talang förbehållna speciella traditionsbärare, som ofta hade avsevärda dramatiska talanger. Deras repertoarer kunde ha förvånande omfattning; det finns exempel på sagoberättare vilkas sagobe­stånd fyllt hela volymer. Medan äldre folkloristik främst sysslade med själva texterna har