infinitiv
iʹnfinitiv (latin (moʹdus) infinitiʹvus ’det obestämda (modus)’, av infiniʹtus ’oändlig’, ’som inte är avgränsad’), infinit verbform som inte har någon egen betydelse utöver den som ligger i verbets stam.
Infinitiven används därför ofta som verbets uppslagsform i ordböcker. I svenskan bildas infinitiven av de flesta verb med suffixet -a (resa, skriva, springa). En infinitiv kan föregås av infinitivmärket att. Den kan, med eller utan infinitivmärke, underordnas ett verb (kan resa)
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.