afasiʹ (grekiska aphasiʹa ’mållöshet’, av nekande a och phaʹsis ’tal’), benämning på störningar i hjärnans symbolfunktioner, främst språket. När störningen är begränsad används termen dysfasi. Talrubbningar på grund av sjukdom eller skada i talorganen (läppar, tunga, svalg) med störd förmåga till artikulation benämns

(43 av 307 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Motorisk och sensorisk afasi

Afasi som uppstår på grund av skador i och kring Brocas centrum drabbar främst språkproduktionen och kallas motorisk (expressiv) afasi. Skador kring Wernickes centrum ger främst störningar i språkförståelsen, vilket kallas sensorisk (impressiv) afasi

(34 av 241 ord)

Diagnostik

Diagnosen afasi ställs genom klinisk undersökning med speciella afasitest, som prövar

(11 av 60 ord)

Behandling

Afasi behandlas med viss framgång med språkträning enligt logopediska metoder (se logopedi). Under de första veckorna eller månaderna efter skadetillfället brukar afasisymtomen mildras spontant,

(24 av 169 ord)

Forskning

Hjärnforskning under de senaste decennierna har bekräftat att Brocas, Wernickes och Penfields centra i vänstra hjärnhalvan har viktiga funktioner.

(19 av 130 ord)

Medverkande

  • Alvar Ellegård
  • David H. Ingvar
  • Sten-Magnus Aquilonius

Litteraturanvisning

P. Borenstein & E. Hjelmquist, Afasi: Utrednings- och rehabiliteringsaspekter ( 1980);
A. Ellegård, Språket och hjärnan ( 1982);
J. Fagius & S.-M. Aquilonius, ”Neurologisk symtomlära”, Neurologi ( 2007);
G.A. Miller, Language and Speech ( 1981).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, afasi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/afasi