Antarktis (av grekiska antarktikoʹs ’mittemot Norden’, jämför Arktis), världsdel och kontinent. Antarktis

(12 av 80 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Natur

(1 av 1 ord)

Landformer och is

Denna till 98 % istäckta kontinent reser sig brant nära kusterna. Väldiga inlandsisar bildar ett antal iskupoler, som i Östantarktis når över 4 000 m ö.h. och vid den geografiska sydpolen 2 900 m ö.h. Från höjdområdena rör sig inlandsisen ut mot kusten med en hastighet av upp till 300 m/år. När den passerar över ojämnheter i underlaget

(52 av 369 ord)

Berggrund och jordarter

Hela Östantarktis består av en gammal kontinentkärna (kraton). Dess bildning påbörjades för mer än 3 500 miljoner år sedan och var avslutad för 400 miljoner år

(25 av 178 ord)

Jordmåner

I de få landområden som ej täcks av is dominerar tundrajordmåner

(11 av 17 ord)

Klimat

Antarktis är, frånsett det inre av Grönland, den enda del av jordytan som har glacialklimat, ett polarklimat där den varmaste månadens medeltemperatur är lägre än 0 °C. Undantag utgör endast delar av Antarktiska halvön som har tundraklimat.

Kontinentens läge inom

(39 av 278 ord)

Växt- och djurliv

Det antarktiska florariket omfattar den antarktiska kontinenten med kringliggande öar och ögrupper (Falklandsöarna, Sydgeorgien, Tristan da Cunha, Kerguelen med flera) samt de sydligaste delarna av det sydamerikanska fastlandet. På själva den antarktiska kontinenten utgörs växtligheten mest av lavar (cirka 400 arter) och, längs kusten, av bladmossor (cirka 75

(48 av 338 ord)

Naturresurser

Mineraltillgångarna antas vara stora, då delar av kontinenten uppvisar likheter med andra mineralrika områden vilka tillhört den nu uppspruckna kontinenten Gondwana. I Dronning Maud Land finns likheter med det

(29 av 206 ord)

Utforskning och politiska förhållanden

Föreställningen om en sydlig kontinent går långt tillbaka i tiden. Det var dock inte förrän under 1400-talet som de första europeiska världsomseglarna styrde kosan långt söderut på halvklotet, och de första seriösa försöken att finna ”terra australis incognita” ägde rum under 1700-talet. Fransmannen J.B.C. Bouvet de Lozier upptäckte 1739 Kap Circoncision på Bouvetön, och 1772 fann hans landsmän Marc-Joseph Marion-Dufresne och Y.J. de Kerguelen-Trémarec Prins Edvardön och Crozetön respektive ön Kerguelen.

Genombrottet för upptäcktsfärder till det okända Antarktis kom emellertid

(80 av 941 ord)

Medverkande

  • Jan Bergström
  • Katarina Olsson
  • Margit Werner
  • Marie Jacobsson
  • Olle Melander
  • Ronnie Liljegren
  • Sven Behrens
  • Ulf Gärdenfors

Litteraturanvisning

Allmänt:
J. May, En ny bild av den sjunde kontinenten, Greenpeace bok om Antarktis (1988).
Landformer:
D. Sugden, Arctic and Antarctic: A Modern Geographical Synthesis (1982).
Berggrund och jordarter:
P. Cattermole & P. Moore, The Story of the Earth (1985).
Klimat:
J. Blüthgen, Allgemeine Klimageographie (1964);
A.N. Strahler, Modern Physical Geography (1978).
Naturresurser:
D.R. Derry, A Concise World Atlas of Geology and Mineral Deposits, Mining Journal Books, London (1980);
B. Mitchell & R. Sandbrook, The Management of the Southern Ocean, International Institute for Environment and Development, London (1980);
D. Sugden, Arctic and Antarctic: A Modern Geographical Synthesis (1982).
Utforskning och politiska förhållanden:
Great Stories from the frozen Continent (1985);
F.M. Auburn, Antarctic Law and Politics (1982);
W.M. Busch (utgivare), Antarctica and International Law: A Collection of Inter-State and National Documents, 1–2 (1982);
R. Huntford, Scott & Amundsen (svensk översättning 1980);
B. Johnson, Polarområdena – resursjakt och folkrätt (1982);
B. Johnson Theutenberg, The Evolution of the Law of the Sea: A Study of Resources and Strategy with Special Regard to the Polar Regions (1984);
L.P. Kirwan, Den vita vägen (1959, svensk översättning 1962).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Antarktis. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/antarktis