antimon [-mo:ʹn] (medeltidslatin antimoʹnium, av omtvistat ursprung)halvmetalliskt grundämne i periodiska

(11 av 21 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst och produktion

Antimon är ett relativt sällsynt grundämne; det utgör 0,2 miljondelar av jordskorpan. Det förekommer i ett flertal mineral, av

(19 av 134 ord)

Egenskaper

Naturligt antimon består av två stabila isotoper, som förekommer i ungefär lika mängd (57,25 % 121Sb­ och 42,75 % 123Sb). Grundämnet kan förekomma i flera allotropa modifikationer.

(25 av 192 ord)

Användning

Antimon används huvudsakligen som tillsats i olika bly-, tenn-, och kopparlegeringar

(11 av 77 ord)

Föreningar

Antimon uppträder i sina föreningar med oxidationstalen +5, +3 och –3.

Stibin, SbH3, antimontrihydrid eller antimonväte, är en mycket giftig, färglös, illaluktande gas, som redan vid rumstemperatur sönderfaller i antimon och vätgas.

Antimontriklorid, SbCl3, framställs genom

(36 av 268 ord)

Historia

Antimon har varit känt sedan forntiden. De tidigaste fynden av metallen är en vas från Tello i södra Babylonien, daterad till ca 4000

(23 av 158 ord)

Medverkande

  • Lars Ivar Elding
  • Ulf Erlandsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, antimon. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/antimon