arreʹnde (medeltidslatin arreʹnda, av arreʹndo, arreʹnto ’utlämna jord mot ränta’, av reʹnta ’ränta’), upplåtelse av jord till nyttjande mot ersättning. Arrende räknas som helnyttjanderätt och innebär en exklusiv rätt till marken. Jordabalken (JB) erkänner fyra särskilda arrendeformer: lägenhetsarrende, jordbruksarrende, anläggningsarrende och bostadsarrende. De avser upplåtelse av mark som sker enligt avtal och mot ersättning. I arrende

(55 av 388 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Arrendeformer

Lägenhetsarrende är den enklaste formen av arrende och innebär en upplåtelse av mark för t.ex. ett upplag eller en fotbollsplan. Lägenhetsarrende föreligger när upplåtelsen sker för annat ändamål än jordbruk och upplåtelsen inte är att anse som anläggningsarrende eller bostadsarrende. Upplåtelsen behöver inte ske i skriftlig form, om parterna är överens om detta.

(53 av 372 ord)

Historik

Arrende är av gammalt ursprung i svensk rätt. Regler om upplåtelse av jord för jordbruk förekom redan i landskapslagarna,

(19 av 129 ord)

Medverkande

  • Anders Victorin

Litteraturanvisning

B. Bengtsson & A. Victorin, Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom ( 7:e upplagan 2007).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, arrende. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/arrende