barnspråk, benämning på människans språk under dess tillblivelse i spädbarnsåldern och senare utveckling under småbarnstiden och skolåldern fram till puberteten. Studiet av barnspråk omfattar verbal och icke-verbal kommunikation, normal och avvikande språkutveckling samt talspråk såväl som skriftspråk.

I barnets språkutveckling kan olika stadier urskiljas. Det förspråkliga stadiet karakteriseras av gester, minspel och ljud som används i ett kommunikativt samspel där efter hand den viljemässiga inriktningen

(65 av 458 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ragnhild Söderbergh

Litteraturanvisning

O. Jespersen, Børnesprog ( 1923);
E. Oksaar, Spracherwerb im Vorschulalter ( 1973);
J. Piaget, Språk och tanke hos barnet ( svensk översättning 1968);
C. & W. Stern, Die Kindersprache ( 1928);
R. Söderbergh, Barnets tidiga språkutveckling ( 2:a upplagan 1988);
R. Söderbergh, Läsa, skriva, tala – barnet erövrar språket ( 2009);
L.S. Vygotskij, Mind in Society ( 1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, barnspråk. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/barnspråk