brännvin kallades ursprungligen, på 1400- och 1500-talen, sprit som åstadkommits genom destillation (”bränning”) av vin, dvs. vad som i dag benämns eau-de-vie (däribland cognac), brandy osv. Under senare delen av 1500-talet lärde sig svenskarna att destillera mäsk framställd av säd (råg), en metod som ryssarna sannolikt redan på 1400-talet utvecklat, efter förebild i syd- och östasiatiska kulturers tillverkning av arrak

(60 av 427 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Jan-Öjvind Swahn

Litteraturanvisning

A. Gustavsson, ”Aktuell forskning i Norden presenterad vid ett symposium i Uppsala”, Alkohol och nykterhet ( 1989);
S. Helling, Från mjöd till martini: Alkoholens historia i Sverige ( 1988);
H.L. Jepsen, Kold, sød, stærk og brændende: Brændevin i Norden ( 1981);
A. Sandklef, Trettio sorter kryddat brännvin – efter gamla beskrivningar ( 1947).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, brännvin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/brännvin