brexit [brɛʹksit] (engelska, av British 'brittisk' och exit 'utträde')benämning på Storbritanniens utträde ur EU. 

Begreppet brexit användes inför folkomröstningen om Storbritanniens EU-utträde 2016 som benämning

(27 av 199 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förhandlingar och utträdesavtal

Michel Barnier utsågs av Europeiska kommissionen till huvudförhandlare inför Storbritanniens utträde ur EU. Barnier tillträdde uppdraget i oktober 2016. Hans brittiska motpart blev David Davis (född 1948), minister för utträdet ur EU.

Enligt ett beslut från Storbritanniens högsta domstol i januari 2017 behövde den brittiska regeringen det nationella parlamentets godkännande för att kunna inleda ett utträde ur EU. Parlamentet godkände utträdet i mars 2017. 29 mars 2017 överlämnade Storbritannien en formell anmälan om utträde ur EU enligt artikel 50 till

(80 av 860 ord)

Storbritannien och EU

Storbritannien har länge haft ett kluvet förhållande till EU. När Europeiska kol- och stålgemenskapen, en av de tre västeuropeiska samarbetsorganisationer som tillsammans bildade EG, trädde i kraft 1952 var Storbritannien till skillnad från Frankrike, Västtyskland, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien inte med.

Först under 1960-talet, då Storbritannien visade tecken på att vara ekonomiskt utmattat och i dåligt skick att uthärda internationell konkurrens, skedde ett första

(65 av 453 ord)

Nyvalet 2019

Valrörelsen 2019 dominerades av EU-frågan. Under slagordet ”Get Brexit Done” sökte Boris Johnson och Konservativa partiet väljarnas stöd

(18 av 121 ord)

Efter utträdet

Den 31 januari 2020 fastställdes som utträdesdatum. Därefter inträdde en övergångsperiod till 31 december 2020. Under övergångsperioden kommer konsekvenserna av det brittiska EU-utträdet att vara begränsade för brittiska

(28 av 198 ord)

Medverkande

  • Anders Hansson
  • Anders Widfeldt
  • Sanna Trygg
Källangivelse
Nationalencyklopedin, brexit. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/brexit