Viss forskning på detta område förekom redan under renässansen, särskilt i Frankrike. Mot slutet av 1800-talet lösgjorde sig bysantinologin från antikforskningen och utvecklades till en självständig modern vetenskap, bl.a. genom tysken Karl Krumbacher (1856–1909). Efter andra världskriget har bysantinologin utvecklats starkt och bedrivs nu i ett 30-tal länder, däribland Sverige.