Colditz, som blivit fängelse 1800 och sinnessjukhus 1828, användes som krigsfångeläger under andra världskriget. I detta internerades först polska, senare belgiska officerare, varefter det blev ett specialläger för allierade officerare som klassades som ”oönskade”. Det fanns en stor vaktstyrka i Colditz, vilket inte förhindrade ett stort antal rymningsförsök.