dadaism (franska dadaïsme, av dada ’gunghäst’, kanske ett ord ur barnspråket

(11 av 32 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Konst

Ordet användes tidigast 1916 i Zürich, dit konstnärer och diktare av olika nationalitet sökt sig undan krigets virrvarr. Till kretsens bildskapare hörde bl.a. Hans Arp, Viking Eggeling, Marcel Janco, Sophie Taeuber-Arp och Hans Richter. Verksamheten hölls inte samman av gemensamma estetiska ideal utan av ett ställningstagande mot samhället och krigets meningslösa dödande. I denna anda förnekade man de ideal som samhället hyllade, främst dess tro på logiken och ”sunda förnuftet”.

(70 av 495 ord)

Litteratur

Vid ett dada-framträdande på Cabaret Voltaire 1916 deklamerade Hugo Ball en nyskriven dikt, ”Karawane”. ”Orden” i dikten saknar referens, och det är ljudvärdena som bär upp dikten. Det hindrar inte att dessa ger associationer till verkliga

(36 av 257 ord)

Teater

Eftersom dadaismen utformade sina sammankomster på Cabaret Voltaire i Zürich som ”publika demonstrationer av klart subversiv karaktär” kom

(18 av 128 ord)

Medverkande

  • Bernt Olsson
  • Jan-Gunnar Sjölin
  • Sverker R. Ek

Litteraturanvisning

R. Huelsenbeck (utgivare), Dada: Eine literarische Dokumentation (1964);
Ingemar Johansson (utgivare), Dada: [En antologi] i urval och översättning (1985);
P. Luthersson, Modernism och individualitet, (1986);
G. Qvarnström (utgivare), Moderna manifest 2:1 Futurism och dadaism (1973);
H. Richter, DADA Art and Anti-Art (1965);
M. Sanouillet, Dada À Paris (1965).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, dadaism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dadaism