kritik

kritik (franska critique, av grekiska kritikēʹ (teʹchnē) ’bedömandets konst’, av kritikoʹs ’kritisk’, ’avgörande’, av kriʹnō ’avgöra’, ’bedöma’), ett i massmedier utvecklat sätt att beskriva, tolka och värdera konstverk. Att kritisera är i vardagliga sammanhang att påtala fel och brister hos något. Att uppträda som kritiker av t.ex. litteratur, teater, film, konst eller musik är däremot

(55 av 392 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Litteratur

Litteraturkritiken är nästan lika gammal som litteraturen själv; dess äldre historia sammanfaller med estetikens, och inga senare kritiker har betytt mer än Platon och Aristoteles. Horatius formade på latin sentenser som fångade in det centrala i litterära företeelser. Under hellenistisk tid gjordes urval av mönstergilla författare och verk (se kanon 3), som i högsta grad kom att styra eftervärldens litterära smak. Renässansens återknytning till antiken tog sig för kritikens del främst uttryck i editioner och kommentarer, därnäst i ställningstaganden till

(80 av 632 ord)

Teater

En kritisk diskussion om teaterns betydelse förekom redan under renässansen, men det var först i och med framväxten av en periodisk press under 1700-talet som teaterkritiken utformades till en verksamhet med större spridning. Joseph Addison skrev i början av 1700-talet teaterartiklar i Spectator, och William Hazlitts essäer skulle hundra år senare bli stilbildande för den brittiska teaterkritiken;

(57 av 401 ord)

Film

Den tidiga filmkritiken var föga mer än enkla recensioner. Ett av den seriösa kritikens förgrundsnamn var Louis Delluc i 1920-talets Frankrike. Stor betydelse fick dennes landsman André Bazin under 1940- och 1950-talen, delvis samtidigt

(34 av 239 ord)

Bildkonst

Konstkritik grundas på konsthistorisk kunskap och på kännedom om den samtida konsten; den kan innehålla aspekter på konstnärens intention, tekniska skicklighet och uttrycksförmåga, verkets

(24 av 167 ord)

Musik

Musikkritik kan gälla konserter, operaföreställningar, fonogram, TV- eller radioprogram m.m. och behandla ett musikstycke och dess tolkning vid ett aktuellt tillfälle, en genre, en kompositörs samlade verk eller en interprets konstnärliga profil etc. Efter hand har musikkritiken med stigande specialisering utvecklats till att även omfatta

(45 av 317 ord)

Information om artikeln

Medverkande

  • Carlhåkan Larsén
  • Göran Sörbom
  • Hedvig Brander Jonsson
  • Jan Aghed
  • Leif Zern
  • Per Rydén

Litteraturanvisning

Litteratur:
K. Aspelin, Poesi och verklighet 1–2 ( 1967–77);
G. Bergh, Litterär kritik i Sverige under 1600- och 1700-talen ( 1916);
T. Bredsdorff m.fl. (utgivare), Anmelderi: Teater og litteratur i pressen siden 1880 ( 1983);
Birger Christoffersson, Svenska kritiker och deras metoder ( 1962);
P. Rydén, Domedagar: Svensk litteraturkritik efter 1880 ( 1987);
R. Wellek, A History of Modern Criticism: 1750–1950 1–2 ( 1955).
Film:
J. Aumont & M. Marie, L’Analyse des films ( 1988);
T. Bywater & T. Sobchack, An Introduction to Film Criticism ( 1989);
D. DeNitto, Film: Form & Feeling ( 1985);
E. Murray, Nine American Film Critics ( 1975);
Jan Olsson (utgivare), Filmteori, filmanalys ( 1981).
Bildkonst:
E.G. Holt ( utgivare), The Triumph of Art for the Public, 1785–1848 ( 2:a upplagan 1983);
S. Sandström ( utgivare), Konstkritik: Från hellenism till impressionism 1–2 ( 1968);
L. Venturi, History of Art Criticism ( engelsk översättning, 2:a upplagan 1964).
Musik:
C. Dahlhaus, Analys och värdeomdöme ( svensk översättning 1992);
N. Demuth, An Anthology of Music Criticism ( 1947);
B. Shaw, How to Become a Musical Critic ( 1960);
H.H. Stuckenschmidt, Glanz und Elend der Musikkritik ( 1957).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kritik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kritik