dans (av fornfranska danse, ett ord av omdiskuterat, kanske germanskt, ursprung) har definierats som rörelser till rytm och melodi, rörelser som ges en speciell form och utförs i viss tid och visst rum. Ordet kom in i svenskan under 1200-talet då kontinentens höviska seder nådde det svenska hovet. Tidigare hade det fornsvenska ordet lēker betecknat olika

(56 av 400 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Dans som social företeelse

En typ av social dans representeras av folkdansen, en annan av sällskapsdansen. Folkdansen är en sentida västerländsk företeelse, med nationella eller lokala särdrag som hållits vid liv genom organiserat arbete. Sällskapsdansen har under tidens gång ständigt växlat stil och form, från 1600-talets sirliga menuetter över 1700-talets kontradanser och 1800-talets valser. Många av sällskapsdanserna, t.ex. brudpolska eller

(56 av 398 ord)

Dans och religion

I alla primitiva kulturer ingår dans som en väsentlig del av religionsutövningen. I jägarkulturer härmar man ofta i dansen djurens beteende och understryker därmed samhörigheten mellan människor och djur. I jordbrukarkulturer är det ofta fruktbarhetsaspekten som är i fokus, och dansen kan ha mer eller mindre direkt sexuell innebörd. Ett folks myter framställs ibland i dans, varvid både dansare och publik

(61 av 431 ord)

Medverkande

  • Anna Greta Ståhle
  • Carl-Martin Edsman
  • Henry Sjöberg
  • Jan Ovesen

Litteraturanvisning

E.L. Backman, Den religiösa dansen inom kristen kyrka och folkmedicin (1945);
C.-M. Edsman, ”Den dansande solen”, Religion och Bibel 1957;
A.P. Royce, The Anthropology of Dance (1977);
M.-G. Wosien, Sacred Dance: Encounter with the Gods (1974).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, dans. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dans