ellok, elektrolok, eldrivet dragfordon för järnväg. 

Moderna ellok är ofta så kallade flersystemslok, vilket innebär att de är utrustade för att i internationell trafik kunna köras i länder med olika spännings- och strömsystem. Detta gäller till exempel alla lok

(39 av 282 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Direktmotorlok

I direktmotorlok delas kontaktledningsspänningen ned i en transformator och tillförs i övrigt oförändrad som en växelspänning till drivmotorerna. Motorspänningen regleras med mekaniska kopplingsapparater, och som drivmotorer används enfas kommutatorseriemotorer. Som på alla typer av ellok har transformatorn även uttag för hjälpel (kompressorer, belysning m.m.) samt tågvärme.

I lågspänningsreglerade direktmotorlok går strömmen från kontaktledningen via

(54 av 382 ord)

Ellok med tyristorstyrda likströmsmotorer

Ellok med tyristorstyrda likströmsmotorer är mer allsidiga än direktmotorlok, varför samma lok kan användas i både snabba resandetåg och tunga godståg. I SJ:s Rc-lok, som är av denna typ, går strömmen

(30 av 213 ord)

Asynkronlok

Asynkronlok har växelströmsmotorer av asynkrontyp. De har lägre strömförbrukning än lok med tyristorstyrda likströmsmotorer, varför de förorsakar mindre spänningsfall i kontaktledningen.

(21 av 146 ord)

Ellokets historia

Det första elloket byggdes 1838 i Storbritannien av Robert Davidson (1804–94). Det var batteridrivet och togs aldrig i kommersiell drift eftersom dåtidens batterier var för ömtåliga och svaga. Först sedan Werner von Siemens 1879 konstruerat ett ellok som tog energin utifrån (via skenorna) slog eldriften igenom. Hans konstruktion utvecklades först för spårvägar; den första eldrivna spårvägen öppnades för allmän trafik i Berlin 1881. Ellok sattes

(65 av 460 ord)

Litteraturanvisning

Tore Nordin, Lennart Wretman & Ove Grundstedt, Svenska Ellok (1998).

Medverkande

  • Christer Engström
  • Lars Olov Karlsson
  • Sven Lundholm
Källangivelse
Nationalencyklopedin, ellok. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ellok