eʹpos (lat., av grekiska eʹpos ’ord’, i pluralis (eʹpē) använt om episka dikter), den viktigaste kategorin i bunden form inom den äldre berättarkonsten, företrädd på flertalet håll där ett litteraturspråk utvecklats. Kännetecknande för eposet – utom den versifierade högstilen – är att handlingen tilldrar sig i en förgången tid, på vördnadsvärd distans från lyssnarnas/läsarnas samtid. Eposets gestalter är större, starkare och tapprare än sena tiders, deras företag har mäktigare dimensioner. I centrum står en hjälte eller en krets av hjältar,

(80 av 702 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Staffan Björck

Litteraturanvisning

C.M. Bowra, Heroic Poetry ( 1952);
H.M. Chadwick, The Heroic Age ( 1974);
E.W. Hopkins, The Great Epic of India ( 1901);
C.S. Lewis, The Allegory of Love ( 1958);
R.S. Loomis (utgivare), Arthurian Literature in the Middle Ages ( 1959);
J.B. Pritchard (utgivare), The Ancient Near East ( 1958);
W. Schadewaldt, Von Homers Welt und Werk ( 1965);
J. de Vries, Heldenlied und Heldensage ( engelsk översättning 1963).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, epos. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/epos