Beckmans lyrik och prosa präglas av en blandning av genrer och stilar, ofta i burleskens form och i parodierande syfte. Hans estetik grundlades i samband med 1960-talets litterära och konstnärliga experiment och utmärktes av en närmast anarkistisk inställning till språket. Denna estetiska hållning motsvaras av ett försvar för individen gentemot