Karlfeldt, Erik Axel, född 20 juli 1864, död 8 april 1931, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1904 (ständig sekreterare från 1913), Nobelpristagare (postumt) 1931. Karlfeldt växte upp på Tolvmansgården i Folkärna, sydöstra Dalarna, som ättling till lantbrukare och bergsmän. Vid tiden för hans studentexamen i Västerås gick fadern i konkurs och måste lämna gård och grund, en familjetragedi som blev ett smärtsamt trauma hos Karlfeldt. Han avlade fil.lic.-examen (avhandling om Henry Fielding) i Uppsala 1898 men hade då

(79 av 563 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Peter Hallberg

Litteraturanvisning

Karlfeldtsamfundets skriftserie 1966–;
N. Afzelius & A. Bergstrand, Erik Axel Karlfeldts bibliografi 1–2 ( 1974–89);
S. Bergsten, Karlfeldt: Dikt och liv ( 2005);
T. Fogelqvist, Erik Axel Karlfeldt (2:a upplagan 1940);
K.-I. Hildeman, Sub luna och andra Karlfeldtsessäer ( 1966);
K.-I. Hildeman, En löskekarl: En Karlfeldtsbok ( 1977);
K.-I. Hildeman, Karlfeldt före Karlfeldt ( 1995);
U. Malm, Meter, rytm och ljudgestaltning i bunden vers, exemplet Karlfeldt ( 1985);
J. Mjöberg, Det folkliga och det förgångna i Karlfeldts lyrik ( 1945);
J. Mjöberg, Många maskers man: Vad dikterna berättar om Karlfeldt ( 1997);
K. Wennerberg, Vårgiga och hösthorn: Förklaringar och kommentarer till Erik Axel Karlfeldts dikter (2:a upplagan 1977).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Erik Axel Karlfeldt. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erik-axel-karlfeldt