Kristensen framträdde i slutet av 1920-talet med romaner om småaktighet och maktlystnad i den miljö han själv kom från, småböndernas och lantarbetarnas. Samma osentimentala realism finns i Drejers Hotel (1934), där miljön är den lilla landsortsstaden. Kristensen framstår som en fin naturskildrare i en rad essäsamlingar.