estlandssvenskar, svenskspråkiga invånare i Estland. Svenskar invandrade till Estland med början under medeltiden (vissa hävdar 1100-talet) och senare under den s.k. svensktiden (1561–1710). De bebodde huvudsakligen den nordvästra delen av landet och var den dominerande folkgruppen på öarna Dagö, Runö, Odensholm, Ormsö och Rågöarna samt i Rickul på fastlandet. Andra var bosatta i kommunerna Nuckö, Sutlep, Neve, Vippal, Padis och Nargö. I dessa kommuner var dock esterna i majoritet. Av de estlandssvenskar som bodde i städer fanns hälften

(78 av 556 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Stig Lundström

Litteraturanvisning

V. Aman (utgivare), En bok om Estlands svenskar ( 1961);
Lars Gunnar Eriksson (utgivare), De första båtflyktingarna – en antologi om balterna i Sverige ( 1986);
H. Hyrenius, Estlandssvenskarna: Demografiska studier ( 1942);
A. Küng, Estland vaknar! ( 2:a upplagan 1990);
A. Küng, I svenska fotspår: Om estlandssvenskarna förr och nu ( 1991);
E. Nyman, Om estlandssvenskarna i Sverige ( 1986);
R. Raag & H. Rundblom (utgivare), Estländare i Sverige: Historia, språk, kultur ( 1988);
I. Svanberg & H. Rundblom (utgivare), Det mångkulturella Sverige ( 1989). Kustbon: Förbindelselänk för Estlands svenskar 1944–.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, estlandssvenskar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/estlandssvenskar